Vem är du?
Jag heter Gustaf och är 42 år gammal. Jag är uppvuxen på Lidingö och bor sedan sex år tillbaka i Täby med fru och två barn.
Hur länge har du fotat?
Sedan 2015.
Hur kom det sig att du började fota?
Jag började fota för åtta år sedan då jag fick en kompaktkamera i födelsedagspresent av min fru. Vi bodde i Bryssel då och jag började testa kameran genom att fota fåglarna i stadens parker. Som liten var jag intresserad av fåglar och nu när jag hade en kamera passade jag på att, som 34-åring, återuppliva fågelintresset jag hade som barn.
Under några månader som föräldraledig gjorde jag många utflykter till parkerna i Bryssel och då fick kameran hänga med. När vi sedan flyttade hem till Sverige fortsatte jag fota fåglar och då upptäckte jag alla fina fågellokaler som finns i Stockholmsområdet. Jag startade också ett instagramkonto som blev – och fortfarande är – ett väldigt roligt sätt att komma i kontakt med andra naturfotografer och få inspiration.
Fotar du annat än naturfoto?
Inte direkt. Utöver fåglar är det nog mest andra djur och naturmiljöer som roar mig mest. För andra motiv använder jag mobilkameran.
Vilken utrustning fotar du med?
Jag fotar med en Nikonkamera med ett teleobjektiv. Jag har haft kameran i två år, men försöker fortfarande lista ut vad alla funktioner gör. Jag hade länge en enkel kompaktkamera, men med denna kamera har jag helt andra möjligheter till bra bilder.
Berätta lite kort om bilderna du valt.
Göken hade länge varit en dröm att få se och fota. Jag hade förstås hört den flera gånger, men en tidig augustimorgon vid Grävlingsholmen kom den plötsligt och satte sig i trädet ovanför huvudet på mig. Jag älskar verkligen det oväntade med fågelskådning; man vet aldrig när man får ett nytt kryss!
Vid samma utflykt såg jag även några trädpiplärkor vid Klosterbacken. Jag gillar att parkera vid Olhamra och sedan gå ner mot Angarnsjöängen via Klosterbacken. Det är en promenad som bjuder på blandade miljöer och man kan se många olika arter längs vägen. Piplärkorna kanske ser anspråkslösa ut, men de är samtidigt eleganta, tycker jag.
Den tredje bilden tog jag för två år sedan vid utloppet. Jag brukar inte besöka den delen av Angarnsjöängen särskilt ofta, men jag är glad att jag gjorde det då jag plötsligt såg på den fina sångsvanfamiljen. Sångsvanar har något särskilt tycker jag; mäktiga och vackra på samma gång.
